Det är inte jättelätt att ha disciplin i min bantning när man har chokladflarn hemma, Stefan har gömt dom nu. Det känns faktiskt bra.
Jag och Josse ska snart ut och gå. En lite längre runda, den vi gått de senaste två dagarnas känns lite för enkel.
I morgon ska jag till Ola Melin med min rygg, det känns bra, men är lite livrädd för honom också.
Barnen sitter under köksbordet och leker nu, de ska snart sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hälsa Ola från mig!
SvaraRaderaHan har varit min räddare i nöden i 8 år :)
Hahaha, inte ska du vara rädd för honom. Han är världens snällaste. Och roligaste.
Kram på dig!